Idag har jag velat fram och tillbaks om spinningen jag planerat ikväll.  Lite svårt att veta om man är sjuk på riktigt eller om det är kroppen som spelar spratt.  
Jag har frusit hela dagen. Inomhus har jag gått med strumpbyxor, jeans, tröja och tjocktröja. 

Det har varit runt -10 utomhus, så det har inte varit speciellt kul att gå ut.  Hade jag inte haft hunden hade jag nog inte kommit ut alls idag.

Tack vare hunden har jag ändå varit ute flera gånger.  Och eftersom det varit så jäkla kallt har jag gått fort. Så fort jag kunnat utan att behöva springa.  7 km har vi gjort under tre omgångar.  Vi höll ett tempo av 12 km/h vilket jag får anse mig vara nöjd med, då jag så tidigt som i julas gick 2,5 km/h.  Japp!  En kilometer tog mig 20 minuter innan jag kommit fram.  Nu är jag lite nyfiken på om jag skulle kunna hålla samma tempo, 12 km/h,  en längre sträcka, som 5 km eller 7 km. 

Sonen har haft feber i två dagar nu, så jag tror att det var ett bra val att inte spinna idag.

Jag läste i dagens Metro att rodd var en alldeles förträfflig träning för kroppen.  Så imorgon, tänkte jag mig till gymmet, bara för att köra rodd i 20 minuter. 

Mitt stora problem är egentligen inte träningen utan att få in en vana att komma iväg till gymmet. Att sätta på mig träningskläderna, sätta mig i bilen och köra iväg och parkera utanför gymmet är det överlägset svåraste momentet.  Utöver att hålla sig frisk nog för att kunna komma iväg till gymmet.

Så ambitionen är att ta mig iväg till gymmet 3 ggr i veckan för att köra 20 minuters rodd. Då får hela kroppen sig en genomkörare. 

Jag känner att jag är lite otålig vad gäller viktnedgången. Jag är ju en sådan där människa som helst ville gå ner i vikt igår när jag väl bestämt mig.  Och min kropp verkar ha bestämt sig för att inte släppa på något mer än dessa 6,1 kg jag redan gått ner. De andra sitter som berget.  Och jag vill verkligen inte ge upp mina chips när det är melodifestival. Och det är melodifestival varje vecka.  Just det här med kosten känns jättejobbigt.

Jag har lidit av ätstörningar mellan 17-24 år, främst bulimi, och jag har inga sunda kostvanor alls. Många gånger glömmer jag av att äta, mycket känner jag inte för att äta,  mat för mig är...ångestladdat.  Men klockan är för mycket för att älta om kosten.

Nu ska jag försöka sova.