Idag har jag velat fram och tillbaks om spinningen jag planerat ikväll.  Lite svårt att veta om man är sjuk på riktigt eller om det är kroppen som spelar spratt.  
Jag har frusit hela dagen. Inomhus har jag gått med strumpbyxor, jeans, tröja och tjocktröja. 

Det har varit runt -10 utomhus, så det har inte varit speciellt kul att gå ut.  Hade jag inte haft hunden hade jag nog inte kommit ut alls idag.

Tack vare hunden har jag ändå varit ute flera gånger.  Och eftersom det varit så jäkla kallt har jag gått fort. Så fort jag kunnat utan att behöva springa.  7 km har vi gjort under tre omgångar.  Vi höll ett tempo av 12 km/h vilket jag får anse mig vara nöjd med, då jag så tidigt som i julas gick 2,5 km/h.  Japp!  En kilometer tog mig 20 minuter innan jag kommit fram.  Nu är jag lite nyfiken på om jag skulle kunna hålla samma tempo, 12 km/h,  en längre sträcka, som 5 km eller 7 km. 

Sonen har haft feber i två dagar nu, så jag tror att det var ett bra val att inte spinna idag.

Jag läste i dagens Metro att rodd var en alldeles förträfflig träning för kroppen.  Så imorgon, tänkte jag mig till gymmet, bara för att köra rodd i 20 minuter. 

Mitt stora problem är egentligen inte träningen utan att få in en vana att komma iväg till gymmet. Att sätta på mig träningskläderna, sätta mig i bilen och köra iväg och parkera utanför gymmet är det överlägset svåraste momentet.  Utöver att hålla sig frisk nog för att kunna komma iväg till gymmet.

Så ambitionen är att ta mig iväg till gymmet 3 ggr i veckan för att köra 20 minuters rodd. Då får hela kroppen sig en genomkörare. 

Jag känner att jag är lite otålig vad gäller viktnedgången. Jag är ju en sådan där människa som helst ville gå ner i vikt igår när jag väl bestämt mig.  Och min kropp verkar ha bestämt sig för att inte släppa på något mer än dessa 6,1 kg jag redan gått ner. De andra sitter som berget.  Och jag vill verkligen inte ge upp mina chips när det är melodifestival. Och det är melodifestival varje vecka.  Just det här med kosten känns jättejobbigt.

Jag har lidit av ätstörningar mellan 17-24 år, främst bulimi, och jag har inga sunda kostvanor alls. Många gånger glömmer jag av att äta, mycket känner jag inte för att äta,  mat för mig är...ångestladdat.  Men klockan är för mycket för att älta om kosten.

Nu ska jag försöka sova.

 

Maggie

2 februari 2012 11:21

Jag tror kosten har större påverkan på vikten än motionen, i alla fall till en början.

Själv hade jag dagar när jag inte aptit alls, lösningen för mig blev att köpa hem en burk proteinpulver. Även om jag inte ville ha mat så fick jag i mig en shake och en vitamintablett och kroppen fick mer regelbundna "måltider" så jag inte käkade större portioner mat när jag väl blev hungrig framåt kvällen.

Vad gäller chipsen, kan du inte göra ett avtal med dig själv att byta ut dom varannan gång mot något nyttigare?? Vi brukar plocka fram en bricka med bla ölkorv, oliver, salami, brie, lite grönsaker och en kryddstark dipp på fredagarna. (Inte nödvändigtvis allt på en gång.)

Du behöver främst ändra tänket för att lyckas med kosten kanske? Har du möjlighet att träffa någon KBT-teraupeut?? Har hört bra om KBT och kost, det är därför jag själv köpte en bok som heter Helhetsmetoden- KBT&LCHF.

http://anderssonskansblogg.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...