Maggie

17 februari 2012 15:24

Hehe... skrattar lite åt din träningsvärk, jag hade aldrig vågat ta i så. Strongt jobbat av dig!

Så som du håller igång hoppas jag kunna hålla igång när jag blir frisk ju! Jag längtar så efter mera ork, hoppas träningen kan hjälpa något på den fronten.

B3tty i 4 nyanser av rosa

17 februari 2012 19:15

Skaffa ett konto här: http://www.bloglovin.com/ (gratis) sen klickar du här: http://www.bloglovin.com/sv/blog/1886985/b3tty-fargad-av-regnbagens-alla-farge/follow och väljer att följa bloggen. Notera prenumerationsnumret du får. Skriv det i en kommentar till. Så gör jag exakt samma hos dig. Sen kan du inne på ditt konto hämta en knapp för denna funktion och lägga in på din sida så folk lättare kan prenumerera på din sida.

Det bra med denna funktion är att man samlar de bloggar man vill där och sen lätt ser när folk uppdaterat sina bloggar.

Att man gör ett byte så här gör att man får mer läsare.

tess

18 februari 2012 20:50

Jag har inte många vänner men jag har vänner som hjälper. Jag har även hjälp. Jag har gått i terapi i olika omgångar sedan 2000. Jag har alltid när det varit tufft sökt hjälp och fått hjälp. Nu har jag gått igenom en hel del sedan november. Knöl i bröstet, en galla som gjorde mig så sjuk att jag inte kunde äta fast föda. En operation med komplikationer. En bukspotkörtelinflamation är inte helt enkel. Jag har en svår mage redan från början. När jag ligger inne och under tiden upplever jag flera saker, i bemötandet som inte var okej. Jag fick även veta att jag har cystor på mina äggstockar. Sedan fick jag en medicin för min mage som inte passade ihop med mina andra mediciner så jag blev sjuk av detta. När jag sedan kom tillbaka till jobbet så var det en stor omställning då mycket hänt. En stress som blev ohållbar efter det jag varit igenom. Jag har dessutom tre barn som behöver mycket stöd och hjälp. Vi hamnade även i en ekonomisk kris. Vi fick ca 6000kr totalt att leva på.
Så nu fick jag veta att de kanske inte är helt säkert som jag trott att min knöl i bröstet är godartad.
Min blogg är min dagbok. Så kan man se de. En ventil. Att få ur mig. Att skriva har varit en del i mitt liv att klara saker. Jag är helt ensam i många saker i livet. Så jag har stort ansvar i mycket. Sedan har jag som sagt haft tufft i många år. Vi klarar saker olika. Jag kämpar så gott jag kan men de man ser i min blogg är inte hela min värld. Jag delar inte allt. Jag har heller inte för avsikt att göra de. De är min terapi. Att få ur mig.
Säger inte att andra inte förstår eller har de tufft. Men såhär är jag. Just nu är de jättejobbigt men ja jag har sökt hjälp och jag har hjälp. Jag har heller inte menat att mina vänner på FB eller genom bloggen ska hjälpa mig eller vara min lösning.
Men idag kom en ny vän spontant hem till mig. Det hjälpte mycket. Hon löste inget. Men vi pratade om saker och efter detta orkade jag saker i vardagen.
Jag blir ledsen av kommentaren. Som om jag inte förstår att ta hjälp. Jag har gått i KBT. Jag har lärt mig massa strategier. Jag har växt. Jag har denna veckan fått kämpa med en son som inte följt med i matten. Ja ska inte behöva ursäkta mig. Jag ska inte behöva säga detta. Jag behöver inte detta. Jag ser massa saker positivt. Jag ser positiva saker. Jag har många bra saker i livet. Men att ha förmågan att kunna ge uttryck för de man mår skit av och uttrycka de är bättre än att hålla undan de. De som känner mig vet hur jag haft och har de och många förvånas att jag står upp.
Så jag har människor att prata med och jag har både läkare och sköterska och gått i terapi inom psykiatrin.

B3tty i 4 nyanser av rosa

18 februari 2012 21:32

http://www.b3tty.com/2012/02/sa-tog-det-om/#comment-1698

Träningsvärken är den enda uppskattade och välkomnande smärta. :)