..det är just nu inte helt enkelt.

Jag hade tid på smärtmottagningen idag.  Tog bussen till Uppsala, träffar en trevlig läkare som menade att de inte utredde smärtorsaker utan REHABILITERADE när man fått en diagnos.  Detta visste tydligen inte min husläkare som ville ha hjälp av bedömning av min smärtproblematik och behandling.

Smärtläkaren menade att min smärtproblematik inte lät som fibromyalgi dock, och vad huvudet anbelangade hade hon ingen aning. Så hon tyckte (med all rätt kan jag tycka) att jag var tvungen och få en ordentlig diagnos, och klarhet i vad yrseln ( jag fick för övrigt lägga mig på britsen och prata med henne, för jag höll på att svimma sittande), svimmningarna, febern, huvudsmärtan och huvudvärken och resterande värk berodde på, innan det gick att sätta in någon rehabiliterande behandling.

Framför allt så ingår det ju mycket rörelse och motion i kampen mot smärtan, och man vill ju gärna veta att jag inte blir sämre.  Hittills nästan ett år sedan jag blev sjukskriven har jag inte blivit bättre utan bara sämre. 

Hur som haver,  jag gick i från sjukhuset i ogjort ärende.   En bit därifrån så fipplar jag med mobilen för att leta efter en speciell affär, svimmar och tappar mobilen som spricker på baksidan.

En vänlig tonåring hjälper mig upp.  Det blir alltid lite kaos för när jag druttar ihop offentligt, så vill de alltid ringa ambulans, så måste jag övertyga dem att jag är okej, och att jag brukar svimma.  Men det är klart, utifrån sett så ser det säkert läskigt ut.

Inne i Forumgallerian, så vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer, men jag kom ut därifrån med en Samsung Galaxy Tab och ett abonnemang som inte alls var planerat. Eller ens önskvärt.  Jag brukar aldrig stanna när det gäller de där mobilzera försäljarna, men av någon anledning, troligtvis hjärndimma, så gjorde jag det. Och kom inte därifrån innan jag skrivit på papper.  Jag kände mig halvt våldtagen.  Det blir till att häva köpet imorgon.

När jag kommer hem lägger jag mig på sängen med en sprängande huvudvärk, och naturligtvis har katten kräkts på min sida av sängen.

Nu blir det godnatt för hela slanten, för jag är dödstrött, och vill bara att en ny dag ska börja.  Och förhoppningsvis blir morgondagen lite bättre.