Det har varit ganska bra dagar faktiskt. Jag tror att det ljusare vädret har något att göra med det. 

I fredags så var jag ganska nedstämd, det kändes inte som om det var mycket till liv.

Jag har dock den bästa psykologen som finns, så när jag  gick ifrån honom så kändes det hoppfullt igen.

Jag måste finna ro i att jag inte kan göra det jag tidigare kan göra,  och han hade letat fram extra enkla pilatesprogram som man bara gör på golvet.  För att jag ska ha något att testa.

Idag har jag gått lite mer än 3 km med hunden, det har gåt sakta, och jag har väntat in min puls.

Och jag pillat och pulat med hobby/träningsrummet.  Tanken är att det ska bli ett mer rofyllt yoga rum.

Men nu på kvällen kraschade jag.  Jag mådde nog för bra, och var väl för aktiv. 

Men jag känner mig mer hoppfull nu än förra veckan. 
Jag har ont i benen och fötterna, jag  har ont i ena armen och framför allt en jävla huvudvärk som dök på.  Det sover vi bort.  God morgon, imorgon har jag planer .....    

 

Sara

25 mars 2013 10:03

Tråkigt att kraschen kommer som ett brev på posten bara för att man har haft en något bättre dag ... Pacing är faktiskt rätt tråkigt, det går inte att komma ifrån!

Jag tycker att det är svårt att veta hur länge jag ska hålla på, det verkar som att vi är i samma läge där. Det är kämpigt nog att hålla ner pulsen. Plus att man påverkas av att läkaren säger att jag kanske borde gå MER i trappor och KBT-terapeuten säger att jag ska ligga ner ännu mer och jag själv vill ju så himla gärna gå på små promenader, om än bara ett varv på tomten, och hur ska man tolka allt? Suck ... Kan inte nån bara lägga upp ett tydligt pacingschema åt mig så jag har nåt att följa!

Själv har jag ju influensa eller nåt så det finns ingen risk att jag är inbillningsfrisk just idag.
Men solen skiner och jag ska försöka sitta i min baaden-baaden en stund lite senare.

Pigga på dig!
Kram Sara

http://medanlivetpagar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...