Idag har jag fått massage.  Jag var hos en riktig massör och fick riktig massage i en timme. 

Det var nog det skönaste jag varit med om på riktigt länge.

För några dagar sedan så kom jag och tänka på att om jag varit en hund så hade jag troligtvis avlivats.  En hund som har ont hela tiden, som inte orkar med sina promenader, utan bara gör de viktigaste behoven. En hund som mest hela tiden ligger och inte orkar...och som inte blir bättre.  Jag hade nog avlivat en sådan hund. 

När jag tänker på att mina bästa dagar är som de tidigare dagar då jag blev förkyld och hade känslan att "imorgon vaknar jag nog med influensan",  då kan jag tänka att jag hade nog haft det bättre som hund.

Det är inte så att jag vill ta livet av mig eller så, men tanken på att det här är något kroniskt, gör mig rent ut sagt livrädd.   Om det är så att jag kommer ha det här tillståndet resten av mitt liv, då känns det som om djur har större rättigheter än oss människor. 

Jag kommer boka in en massageomgång varje månad, för att få ha något att se fram emot.  Det är inte mycket jag kan göra, inte mycket jag orkar göra.  Det finns inget att se fram emot.

Något som jag är glad över att jag orkar göra är att läsa.  Tidigare när jag jobbade så hade jag inte tid att läsa, och hade jag tid så hade jag ingen ork.

Nu läser jag mycket, och en hel del på engelska. 

När min kognitiva förmåga försämras, och jag känner mig nästan senil, så är det en stor glädje att inse att jag fortfarande har förmågan att läsa och förstå engelska. 

Djuren ger mig livskvalité också, även om jag kan känna att jag oftare får dåligt samvete över hunden.  Han är anledningen till att jag kommer ut överhuvudtaget,  men samtidigt orkar jag inte gå längre en max 1,5 km.  Hunden verkar inte klaga men jag får dåligt samvete över att jag inte orkar vara den hundägaren jag vill vara.

Jag måste hitta fler saker att kunna se fram emot mer än ev massage.  Det kostar en hel del pengar, och det jag kommer inte kunna boka massage så ofta som jag skulle vilja.  

Det är svårt att hitta livskvalité nu. Jag tycker det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...