Snart är troligt en del av den här sjukdomskarusellen över.  Nu har tre läkare och en psykolog sagt att jag troligtvis lider av Me/cfs .

Tyvärr finns inte många som utreder detta, ena mottagningen ligger i Göteborg, Gottfries, och är nedläggningshotad.  Andra är Danderyd, som inte heller tar emot patienter utanför sitt upptagningsområde.

Min läkare sjukskriver mig en månad i taget. Nu har han skickat en remiss till närpsykiatrin, han vet inte annat vad han ska göra.  Som det är nu så är det inte smärtan som är det värsta. Jag har mina norspan, och har även fått citodon utskrivet, och tillsammans så utgör de en kraftfull  kombination av smärtstillande.  Det värsta är att jag inte orkar någonting. Varje dag känns kroppen som om jag tränat hård, hård styrketräning. Musklerna värker och det känns som om jag har stenhård träningsvärk. Men den fysiska trötthet som man känner när man kört sin kropp till max, den har jag, nästan hela tiden. 

Min psykolog menar att jag måste acceptera att den kapacitet jag vill ha inte är den jag har.  Och att jag bara får använda typ 60% av min energi (det jag orkar) för att inte få bakslag. 

En vanlig dag för mig ser ut så här;

Kl 7 väcker barn och ser till att de kommer till skolan

7-11 Intensiv huvudvärk/ögonmigrän

11.30 Hundpromenad

12. Frukost/lunch

13. ev handling

14. hundpromenad

Vila

16 hundpromenad

Vila

20 kissa hund

Har jag mer saker inbokade som läkarbesök, vilket jag haft 3 ggr denna veckan så resulterar det i en trötthet som är obeskrivbar.  Inte så att man nödvändigtvis somnar, men blir närmast zombieartad.

Idag har jag dammsugit köket och rengjort bord och diskbänk. Något som förekommer varje dag i varje familj. Utom här.  Men idag har jag städat köket, och jag har varit ute med min hund och tränat inkallning.  Vissa saker ger minus rent fysiskt men plus mentalt så då tar de ut varandra. 

Nu är min stora utmaning att inte göra en massa saker när jag väl mår bra och känner mig pigg...och det blir inte det lättaste.