Jag kommer inte att summera året som gått, för faktum är att 8 månader av 12 vill jag bara glömma.

Det känns konstigt att betrakta sig själv som långtidssjukskriven...och arbetslös.

Det känns dock som att något avgörande kommer hända detta året.  Vad det är, om det är bra eller dåligt, det har jag ingen aning om.  Jag väljer att tro att det är positivt.

Jag firade jul hos mina föräldrar.  Det var en jul som i mångt och mycket inte alls gick som planerat och jag har fått reda på att man dör inte även om man inte får fira jul med sina barn.

När jag kom hem igen så hade Akademiska skickat ut en massa kallellser.   Jag har fått tid på smärtmottagningen, och det känns ju spännande.  Och ännu mer spännande var att fylla i alla formulär som skulle beskriva min upplevda smärta på möjliga och omöjliga områden.   Jag som i möjligaste mån försöker att INTE fokusera på smärta och värk.  Men jag gjorde min hemläxa och insåg att jag.....har nog för ont för att orka leva längre.

En annan kallellse jag fick som jag ser fram emot är att jag äntligen fått till till hysterektomin,  men andra ord jag ska plocka bort min livmoder,  så det ser jag fram emot.   Tänk att få ha sex utan hormoner.

Hur se jag på det här  nya året.  

Nyårslöften  inför år 2013

Jag ska inte börja röka i år heller.

Jag ska börja använda mig av affirmationer och försöka intala mig att jag är bättr än vad jag är.

Min yttersta ambition är att jag  varje dag ska köra en lite yogasesssion på  ca 15 min,  det borde räcka för mig.

Oah vad läkare än säger.....jag ska springa vårruset osvsett om jag måste ligga på sjukjus efteråt.

Affermationern börjarj jag med.   Har ni tips? 

Och jag har även så är spontant bestämt mig förr att om jag kan gå ner 10 kilo så kan jag säkert gå ner säkert gå ner 10 kg till.   Jag ska tro på mig själv!