Jag har lite beslutsångest det ska jag inte sticka under stol med.

Så jag hoppas på att få lite input, feedback och kommentarer på de val jag har.

1)  Jag har fått Norspan smärtplåster sedan 5 veckor tillbaks.  Det är helt fantastiskt. Många gånger har jag inte ens huvudvärk när jag vaknar.  Jag är trött, framför allt trött i ögonen.   Så även om jag har inte har ont, så kan jag nätt och jämt hålla ögonen öppna.  Jag väcker barnen, får iväg dem till skolan, och sedan får jag en sådan trötthet i ögonen, och måste bara sluta dem.  Jag blundar, halvslumrar till 11-12-tiden, vilket var den tiden som helvetesvärken brukade ge med sig när jag hade den. 

Jag är ofta yr igen.  Jag var bra en period, men sedan en magsjuka för 3 veckor sedan har jag varit yr mer eller mindre konstant.  Ser dubbelt och trippelt, ser dimmigt, speciellt på morgonen. 

Kom på att Norspanplåstret ger yrsel, dimsyn, trötthet och illamående som bivärkning.  Men jag har sällan ont.

2)  Sluta med Norspan plåstret.  Ha min helveteshuvudvärk på mornarna, och känna mig osäker på huruvida jag kommer fixa att överleva rent mentalt.  När jag har min skärelds huvudvärk, där knivarna skär inom mig och klubbar mig med spikklubba, så måste jag vänta ut, leva igenom, leva med, tills det slutar.  Ocn när det slutar är hela kroppen spänd, spänd nacke,  ont i axlar och rygg.  Efterföljade "vanlig spänningsvärk" av det svårare slaget. 

Men yrseln är bättre och förhoppningsvis är jag inte lika trött.

3)  Jag har just nu träningsförbud.  Det innebär att jag rekommenderas att inte göra något mer ansträngande än att jag kan hålla mig frisk av det.  Under ett antal veckor har jag bara promederat.  Och jag inte inte haft feber.

Men undertiden har jag fått ont i andra delar av kroppen, som kommer sig av svaga muskler och felaktig hållning. 

Jag vill gärna komma igång att träna.  Träning kapar nämnligen bort en vill del av smärtan, men ökar en en annan del av smärtan.  Träning jag blir svettig av, har åtminstone tidigare gjort att jag fått mindre huvudvärk, starkare kroppshållning, men dessutom sjukare.   Dagen efter träning har jag feber och influensakänslor...ja..tänk er influensa i 2-3 dagar.  Innan min helvetesvärk började så tränade jag,

blev sjuk,

blev frisk,

tränade,

blev sjuk,

blev frisk

tränade,

blev sjuk

blev frisk

tränade osv osv...Tills en dag smärtan från hell uppstod.

Rent mentalt kände jag mig lite starkare, lite piggare, lite mindre ont de dagar jag inte var sjuk.

Så ska jag skippa smärtplåstret och slippa yrseln, dimsynen och illamåendet,  och välkomna smärtan från helvetet och troligtvis ett psykiskt breakdown med det. 

Eller ska jag med norspanplåstret försökt träna lite lätt, bara lite,  blir jag sjuk så tar jag det lugnt tills jag blir frisk osv.  Jag känner att jag MÅSTE röra på mig, även om det kommer innbära träningsvärken från helvetet.  Träningsvärken från helvetet kan jag ta,  det är värken jag inte behöver göra något att för att förtjäna som jag inte tycker om.

Pest, Kolera eller Helvete?   Vad ska jag välja?

 

carola

18 november 2012 11:02

Hej vännen..

Jag lagar mat som vanligt åt familjen och jag äter mitt.
Har jag bestämt mig så har jag,ska köra stenhårt i 14 dagar sen sakta ta in maten igen.
Då har jag förhoopningsvis kommite i mina byxor igen och kan hålla mig från sötsaker.

kramisar

http://mammacarola.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ME/CFS     FIBROMYALGI      

Inatt eller igår kväll fick jag en insikt.  Jag sa adjö till mig själv.  Till den människan jag var.  Det är ingen idé att se tillbaks, att se den friska, aktiva Jag.  Den människan finns inte längre.    Jag lyssnade på Glenn Harrolds app på ...

Jag har ju som bekant gått upp många, många, många kilon i vikt, under en kort period.  Närmare 27 kg för att vara exakt.  I mars vägde jag 85 kg, efter 15 kilos viktminskning.   Jag kämpade för att sluta med mitt zolpidemmissbruk, med följden at...

Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.     Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det g...

Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME      Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.     Jag har ...