Nu blir det bloggtorka ett tag för min  dator försvinner ner till Varbergstrakten där mina två äldsta barn ska vara i 1,5 vecka.  

Jag känner mig väldigt stolt för igår och idag satt min man och mina barn och snaskade chips och ostbågar.  Det gjorde inte jag.  Det är en stor seger.  Jag har skurit ner rejält på kolhydraterna men äter frukt, och fullkornsbröd.

Men det vita mjölet och sockret går helbort. 

Inatt kom min katt tillbaks efter att ha varit på rymmen i 16 dagar.  Han försvann den sista maj, och vi har sörjt honom som död, då han är en innekatt som inte har någon aning om hur man klarar sig ute.  Trodde vi.

Men i natt jamades det på terassen som vi haft öppen hela perioden ifall han skulle hitta hem. Något vi inte hade större hopp om.   Men in kom en smal, hungrig katt in.  Vi har varit så glada, och han som tidigare inte varit speciellt kelen, har suttit i knät hela kvällen.  

Så vad ska jag göra nu när jag inte kommer ha någon dator?  Jag kommer nog läsa en hel del. Har massa med olästa böcker.  Jag hoppas min kropp kommer vara snäll med mig, så jag slipper ha alltför ont, och vara alltför trött.  

Jag kommer ha min första kväll utan Mirtazapin ikväll.  Den känns dock hittills inte alls lika svår att sluta med som venlafaxinet.  Jag börjar bli haj på det här med att sluta med mediciner. 

Nästa gång jag har tillgång till datorn,  får ni höra hur det gått.

Både med viktminskningsförsök och medicinavvänjning. 

Då säger jag tack och hej för mig på en stund!