Sedan sista inlägget har det skett en försämring i min ME   

Orken är nära noll nu, och jag är sängliggandes närmare 20 timmar om dygnet.  Alla tankar på träning eller promenader mer än korta kisspromader med hunden är lönlösa.  

Jag har gått upp 20 kilo sedan i mars. Det är inte roligt, speciellt som jag inte kan träna.  Och Gudarna ska veta att jag vill. 

För någon dag sedan fick jag en aha-upplevelse.  Jag åt chips.  Plötsligt insåg jag att chipsen är precis som sömntabletterna.  Något som smakar gott när man äter, men som ger en sur eftersmak.  När jag började tänka på chipsen som sömntabletter, som en drog, istället för något jag kan unna mig, så blev det lättare att inte äta.

För mig har viktmiskning alltid inneburit ett....ja lidande, en väntan tills man kommit så långt att man får börja äta igen.   Jag har kunnat känna chipsmaken och varit så sugen.  Jag insåg plötsligt att det var precis samma sak med sömntabletterna.  Det är inget annnat än en förbannat drog!   Eftersom jag vet att jag kan sluta med beroendeframkallande tabletter, så vet jag att jag kan sluta med snacks som chips och ostbågar. 

Jag håller även på att dra ner på medicinen som orsakat denna viktuppgång. Mirtazapin, denna förbannade medicin. Hade någon berättat att man går upp i vikt något så jävligt, så hade jag hellre tagit sömnlösheten. 

Varför kan inte läkare berätta om för och nackdelar när de skriver ut mediciner?  Varför måste jag som patient vara mer påläst än läkare? 

Sakta men säkert håller jag på att sluta med mina mediciner, bara för att ha de smärtstillande kvar.  Som det känns nu så kan jag inte bli så mycket sämre. 

Nu väntar jag på att min yrsel och svimningskänsla ska ge med sig så jag orkar gå och handla.  Bilen är på reparation, borta andra veckan och jag märker hur invalidiserad jag känner mig.  Jag måste väga alla aktiviteter på guldvåg.  Att gå 1 km till affären, handla, och gå hem, då fixar jag inte mer den dagen.  Samtidigt så kan jag bli tokig på att vara vara inne.   Ibland VILL jag faktisk gå iväg och handla.  Jag vill det, och jag vill göra det.  Jag kanske vill köpa det där lilla extra som mannen inte handlar, som en tidning eller en ögonskugga, eller något på hälsokosten.