För lite mer än två veckor sedan så slutade jag med insomningstabletter.  Jag hade kommit till en sådan nivå att jag missbrukade dem...och de hjälpte ändå inte tillfredställande.  Så det var inte så mycket att göra än att vänta med att förnya mitt recept.

Nu har jag varit utan sömntabletter i två veckor.  Allt hade varit bra, om jag kunnat sova.

Jag sover i snitt 10 timmar på en vecka.  Det är vad jag behöver per natt för att må bra.

Jag kan inte sova alls.  Annars är det ju vanligt att man somnar senare.  Men det gör inte jag.

Jag är vaken i ca tre dygn, sedan sover jag en natt, och då sover jag runt 6 timmar.  Sedan är jag sömnlös ett par dygn till så när som på att jag kan slumra ett par timmar. 

Något som är lite lustigt....eller lustigt vet jag inte, men konstigt är det!  Det är att när jag har varit vaken en hel natt så får jag inte helvetessmärtan. 

Huvudvärk, muskelvärk och känna mig allmänt överkörd av ett tåg gör jag.  Men helvetessmärtan uteblir. 

Ändock har smärtan varit värre dessa två veckor.  När jag har så ont så svimmar jag, eller kan inte hålla mig helt vid medvetande, så då kan jag slumra, men det ger ju ingen sömnkvalité.

Varför sover jag inte då?  Min sambo lägger huvudet på kudden och så sover han.  

När jag lägger huvudet på kudden så gör sig min kropp redo att springa. 

Klara......

Slappna av!

Färdiga.......

Andas djupt!

Gå!

Jag får adrenalinpåslag, jag blir uppmärksam och jag blir pigg.  Piggare än jag är under hela dagen.  

När jag ligger och försöker slappna av så ligger kroppen och rycker, armar flyger och far, benen måste sträckas.

Jag kan vara hur trött som helst, men min kropp är det inte.  Jag kan ligga i mörkret, lyssnar på sambons snarkningar.  Jag svettas......Jag fryser.....Måste sträcka på mig....Måste vända på mig....Det gör ont att blunda....

Någonstans vid 05-06 blir jag såpass trött att jag kan slumra till.  Då går sambon upp.  En timme senare går barnen upp.  Jag känner mig överkörd av tåget.  Sömnbristen gör att allt känns 10 gånger mer.  Det gör mer ont.  Det känns som om någon sitter på mig när jag går, när jag står.  

Sist jag gjorde ett sådant här långt uppehåll så sov jag runt 8 timmar i veckan.  Jag stod ut i två veckor. 16 timmars sömn på två veckor. Vad jag minns då är att jag kände mig som en zombie. 

Nu har jag stått ut i lite mer än 2 veckor, och det är för att jag inte fått några fler insomningstabletter utskrivna än.  Men jag behöver sova...jag måste få sova snart för jag håller på att bli smått tokig. 

Och nu börjar jag få rejäl huvudvärk också så nu ska jag förflytta mig till sängen och hoppas att jag sover inatt.