Imorgon är det julafton om ni inte märkt detta!  Då är man stressad och ska ha bakat och städat och helst ska man ha besök eller vara bortbjudna.  Jag och min familj blev sjuka istället.  Men nu mår jag bra!  Jag mår fantastiskt bra!   Det som fattades mig var varken MS eller något annat utan,  mitt dåliga mående var helt enkelt, eller rättare, berodde större delen på en medicine som jag fått.  Som skulle motverka mitt dåliga mående.  Det blev tvärtom.  Och det var jag som kom på sambandet.  Inte läkaren.  Nu har jag inte ätit medicinen på tre dagar, och fått en alternativ medicin som jag vet att jag mår bra av. 

Annat som gjorde mig glad imorse var att vågen stod på  92,4 kg.   För 5 veckor sedan pekade vågen på 99 kg.  Så jag kommer faktiskt hålla mig borta från mesta delen av godiset.

  Jag har börjat inse att jag ser mig själv som mycket tjockare än vad jag är.  Ibland ser jag kvinnor som är feta, väldigt feta och de vaggar fram.  I deras närvaro känner jag mig smal. Men ibland måste jag fråga mannen, dottern eller sonen;  "Är hon tjockare än mig? "  "Är jag tjockare än henne?"

För det mesta är jag inte tjockare.  Jag tror bilden ovanför speglar den generella bilden av män och kvinnors kroppsuppfattning ganska bra.   Min far som är 60 år, har är fortfarande 100% övertygad om att han har samma kropp som när han var 25 år.   Vad han inte vill erkänna att sexpacken han hade då på magen liksom döljer sig bakom några lager fett, om de nu överhuvudtaget finns kvar efter 35 år.

Jag har en del funderingar inför det nya året.  Både karriärsmässiga och personliga. Vi får väl se vad som händer. Lyckas jag nu bara få bukt med värken och smärtan...då finns det inget som hindrar mig längre.