Tjock till smal

Senaste inläggen

Av Linda - 9 april 2013 17:15

Inatt så hade jag feber. Jag frös, svettades och hade ont i halsen.  När jag vaknade sköts jag ihjäl som vanligt, men när jag vaknade  vid 10-snåret och hade varken huvudvärk, feber eller ont i halsen.

Jag vet inte riktigt när det gick snett...eller rätt.  Men jag satte på mig träningskläder för att jag skulle yoga efter att jag varit ute och kissat  hunden.  Jag satte alltså på mig träningskläder, men det var löpar kläder och min löparskor.  För att göra det hela klart.  Jag tänkte inte.  Jag tänkte inte alls.  Jag bara gjorde.   När jag gick ut med hunden satte jag på musik och började springa.  Eller springa....det var väl någon blandning mellan lunk, jogg och löpning mellan hundkissandet.  För det ska vi göra klart att denna hunden inte springer.  Så vårt tempo var ganska jämnspelt. 

Pulsmätaren gick i taket ett antal gånger och ibland fick jag medlelandet "Du har ingen puls" "Rätta till pulsbandet". 


Det var en kort sträcka på 1,5 km tror jag och det kändes så himla skönt!!  Jag dog inte och jag är fortfarande inte död   



Men nu är det vila, vila som gäller för  även om JAG mår så bra och det känns bra, så är min kropp inte helt övertygad om att det var någon bra idé.   För nu har jag fått feber IGEN: Och jag fryser.


Men fanken om det inte var värt det!

Av Linda - 8 april 2013 21:11

Svårt att veta vilka gränser man har.

Idag var jag på massage.  Jag åkte pendeln till stora staden, och fick helkroppsmassage, fotmassage och hårbottenmassage.  Lyx !

Innan jag åkte gick jag lite längre med hunden för att jag visste han skulle vara hemma själv länge.

Hundpromenad 2,3 km

Promenad till pendeln 1 km

Promenad mellan pendel, tunnelbana och massagestället 1 km

Sedan 110% avslappning och lyx

Sedan samma väg tillbaks, träffa sambon och käka McD  och gå till akademibokandeln och tillbaks till pendeln ca 2 km

Promenad hem från pendel 1 km

Och ut med hunden 1 km.  

Stegräknaren visade 9950 steg  och ca 8 km promenad.


Jag ska inte tala om att...jag har feber....att jag fryser....har ont i halsen.  Det har jag INTE, säger jag och nickar bestämt.  Vad jag har haft därmot är en bra dag.   Och det tänker jag ha imorgon också, om än inte så aktiv.

Av Linda - 6 april 2013 15:23

I närmare en vecka har vi haft svärmor på besök.

Det har varit omväxlande kul, skönt och jobbigt. 

Jag har haft väldigt tur, för jag älskar min svärmor.

På många sätt har jag bättre kontakt med henne än min egen mamma. 

Men hur mycket jag än tycker om min svärmor så är det en anspänning, och jag vet inte om det är den som släpper nu.  Svärmor har hjälpt till att städa, och laga mat, så på det sättet har hon avlastat. 


Men jag har inte kunnat, eller känt att jag kunnat, vila mig i den mån jag kanske borde gjort.  Jag har ju hållit svärmor sällskap mycket, och bara hållit mig undan när jag absolut inte orkat. 

Jag har ändå haft mer ont än normalt, och då tänker jag inte på huvudsmärtan, utan snarare kroppen.


Igår så lade jag mig tidigt och somnade. Sov stenhårt i 14 timmar, och hade kunnat sova ännu längre om jag inte behövt gå upp för att gå ut med hunden.  Trots blå himmel och fint väder orkade jag inte gå längre än  1 km.

Efter att ha vilat i flera timmar behövde hunden ut igen.  Jag laddade med peppande musik, vädret var helt fantastiskt.  Men 1 km i sköldpaddsfart var vad jag mäktade med.
Och det kändes som om kroppen gick på tomgång.  


Jag skulle planterat om några blommor, men inte ens det har jag mäktat med.  Har jag inte varit ute med hunden, så har jag legat i sängen och läst, surfat eller blundat. 

Det känns som om jag skulle kunna somna tidigt idag igen.  Jag är helt slut, vare sig jag vill eller inte.


Men förhoppningsvis är jag tillbaks imorgon eller på måndag igen och gasar...och får motorstopp.  Någongång lär jag mig väl hur man saktar in och stannar försiktigt.  Men där är jag inte än.   Imorgon är en annan dag.


 


Av Linda - 4 april 2013 20:06

Jag har kommit in i en period där jag mår bättre. 

Jag har fortfarande lika ont, jag är fortfarande lika funktionsoduglig, och jag är lika yr och svimmar lika ofta.

Men jag har lärt mig att hantera det på ett nytt sätt.

Ett av dem är att inte tycka synd om mig längre. 

Inte heller att känna att jag förtjänar det, eller undra vad jag gjort för att förtjäna det.


Nu finns det där,  ingen idé att fundera på varför eller hurför.

Jag har lärt mig att gå in i smärtan och möta den.  I nuet. 


Den här veckan har min kroppsvärk blivit värre än normalt.  Huvudet är som det är, och jag kan hantera den smärtan. Om det varit den enda smärtan.  Det är det inte. 


Jag kan hålla modet uppe, och jag kan till och med leva utan värktabletter, men inte några längre perioder.

Inte mycket smärtstillande hjälper på mig. Eller så hjälper de på fel sätt. 


Oftast så ger de biverkningar.  Oftast i form av yrsel, och mer yr behöver jag inte bli, det är jag så bra av mig själv.  Så idag blir det ytterligare en tur till läkaren för att diskutera, vad det finns som kan hjälpa mig.  Helst vill jag ha ett piller som hjälper mot allt.  Och gärna gör att jag går ner i vikt också.


Det som jag dock är glad över är att även om värken i kroppen är värre, huvudsmärtan är varken bättre eller sämre, och jag lever med smärtan som om den vore en sängkamrat, så MÅR jag bättre.


Vändningen kom när jag började läsa denna boken.

  Det var en stor igenkänningsfaktor, och det överaskande var att många av övningarna fungerade.  

Som jag skrev innan, så är värken och smärtan som tidigare och jag ÄR inte bättre.  Men jag mår bättre, för jag har lärt mig att hantera det på ett helt nytt sätt. 

Jag har kunnat dra ner på värktabletterna, när jag får möjligthet att göra övningarna.


Jag gör mitt bästa för att leva NU.  Det är inte alltid det går men det går bättre och bättre.


 


Av Linda - 28 mars 2013 04:17

Jag är en fågel.

En nykläckt fågelunge.

Jag vill flyga.

Jag behöver lära mig flyga.

Håller jag mig på marken lurar faror.

Om jag inte kan flyga, då kan jag inte leva. 


När jag sträcker ut mina vingar och flyger,

känner vinden smeka, och solen värma

Då kraschar jag. Faller.

Hur illa det blir beror på hur högt jag flugit

Jag måste lära mig


Flyger jag inte, tar katterna mig.

Flyger jag för lågt, och faller så gör det inte så ont.

Tar några steg, försöker kasta mig ut igen.

Att flyga är livet

Jag måste lära mig sväva bland molnen

När jag flyger för högt, när jag ser solen,

Då flaxar jag med vingarna, flyger jag för högt,

så kraschlandar jag.

Kan inte gå,  skadad.


Jag måste lära mig flyga så lågt att jag inte skadar mig om jag faller

Jag måste lära mig flyga så pass högt att inga katter kan ta mig

Jag måste få en balans, flyga lagomt

För döda fåglar flyger inte




Av Linda - 26 mars 2013 21:20

Idag har jag mått så bra! 

Jag vaknade förvisso med en vetenskap att jag verkligen hade ett huvud. Ett sprängande och skärande sådant!


Jag vaknade om igen och tog med mig Akiro i spårkopplet.  Vi tränade inkallning och han fick springa lös i den 15-meters intervallen linan gav honom.  Han var så lycklig och jag blev så lycklig.   Pulsmätaren visade på medelhög och hög puls men det kändes bara bra.  När jag kom hem så vilade jag, och fick för mig att jag skulle göra om i hobby/träningsrummet.  Nu kan jag gå ner dit och få vara i fred.  Mycket kvar att göra innan det blir det mysiga rum jag vill ha, men det kommer.


Efter att ha lyft lite byråer från ett ställe till ett annat så vart jag slut.  Stolt över vad jag gjort. 

Pulsen peakade i max i 20 minuter =lika ansträngaande som tjugo minuters snabb jogging


Hur som haver så vilade jag och gjick ut med hunden igen.  Och jag mådde bra!   Jag hade feber, och ont i halsen, och jag var trött.  Men jag mådde bra. .


Jag gjorde jag något jag aldirig gjort förut , jag hade bokat mig tilll Facelift på Mölarmassage på Hälsoterassen.

Jag hade ärligt talat inte någon större tro på detl

  Det kunde väl vara kul att testa.


Det var famtastiskt!  Jag har egentligen inga ord men för mitt spända ansikte, panna, käkar, huvud så var det underbart.  Jag mådde jättebra resten av dagen.




Av Linda - 24 mars 2013 21:26

Det har varit ganska bra dagar faktiskt. Jag tror att det ljusare vädret har något att göra med det. 

I fredags så var jag ganska nedstämd, det kändes inte som om det var mycket till liv.

Jag har dock den bästa psykologen som finns, så när jag  gick ifrån honom så kändes det hoppfullt igen.


Jag måste finna ro i att jag inte kan göra det jag tidigare kan göra,  och han hade letat fram extra enkla pilatesprogram som man bara gör på golvet.  För att jag ska ha något att testa.


Idag har jag gått lite mer än 3 km med hunden, det har gåt sakta, och jag har väntat in min puls.


Och jag pillat och pulat med hobby/träningsrummet.  Tanken är att det ska bli ett mer rofyllt yoga rum.


Men nu på kvällen kraschade jag.  Jag mådde nog för bra, och var väl för aktiv. 

Men jag känner mig mer hoppfull nu än förra veckan. 
Jag har ont i benen och fötterna, jag  har ont i ena armen och framför allt en jävla huvudvärk som dök på.  Det sover vi bort.  God morgon, imorgon har jag planer .....    

Av Linda - 19 mars 2013 20:58

..det är just nu inte helt enkelt.

Jag hade tid på smärtmottagningen idag.  Tog bussen till Uppsala, träffar en trevlig läkare som menade att de inte utredde smärtorsaker utan REHABILITERADE när man fått en diagnos.  Detta visste tydligen inte min husläkare som ville ha hjälp av bedömning av min smärtproblematik och behandling.

Smärtläkaren menade att min smärtproblematik inte lät som fibromyalgi dock, och vad huvudet anbelangade hade hon ingen aning. Så hon tyckte (med all rätt kan jag tycka) att jag var tvungen och få en ordentlig diagnos, och klarhet i vad yrseln ( jag fick för övrigt lägga mig på britsen och prata med henne, för jag höll på att svimma sittande), svimmningarna, febern, huvudsmärtan och huvudvärken och resterande värk berodde på, innan det gick att sätta in någon rehabiliterande behandling.


Framför allt så ingår det ju mycket rörelse och motion i kampen mot smärtan, och man vill ju gärna veta att jag inte blir sämre.  Hittills nästan ett år sedan jag blev sjukskriven har jag inte blivit bättre utan bara sämre. 

Hur som haver,  jag gick i från sjukhuset i ogjort ärende.   En bit därifrån så fipplar jag med mobilen för att leta efter en speciell affär, svimmar och tappar mobilen som spricker på baksidan.

En vänlig tonåring hjälper mig upp.  Det blir alltid lite kaos för när jag druttar ihop offentligt, så vill de alltid ringa ambulans, så måste jag övertyga dem att jag är okej, och att jag brukar svimma.  Men det är klart, utifrån sett så ser det säkert läskigt ut.


Inne i Forumgallerian, så vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer, men jag kom ut därifrån med en Samsung Galaxy Tab och ett abonnemang som inte alls var planerat. Eller ens önskvärt.  Jag brukar aldrig stanna när det gäller de där mobilzera försäljarna, men av någon anledning, troligtvis hjärndimma, så gjorde jag det. Och kom inte därifrån innan jag skrivit på papper.  Jag kände mig halvt våldtagen.  Det blir till att häva köpet imorgon.

När jag kommer hem lägger jag mig på sängen med en sprängande huvudvärk, och naturligtvis har katten kräkts på min sida av sängen.

Nu blir det godnatt för hela slanten, för jag är dödstrött, och vill bara att en ny dag ska börja.  Och förhoppningsvis blir morgondagen lite bättre.

Presentation


Jag har minskat 11 kg. Min ambition är givetvis att fortsätta minska allra helst 15 kg till, men min kropp motarbetar mig då jag har fibromyalgi, svår huvudvärk, yr och svimmar. Och av någon knepig anledning blir sjuk och får feber av ganska lätt träning.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Jag


Skapa flashcards